Måndag. På något sätt har det först nu känts som första dagen på nya året. Jag har haft ett litet jullov från sociala medier de senaste veckorna. Mycket tid har ägnats åt familj och vänner men en och annan bok har jag hunnit läsa. En del skönlitteratur men jag har även återupptäckt min kurslitteratur från yogalärarutbildningen. Däribland ”the Heart of Yoga” av TKV Desikachar. En fantastisk bok som jag verkligen rekommenderar. I boken mötte jag några citat som verkligen träffade mig i samband med det nya året:

“Whenever you are in doubt, it is best to pause. Few things are so pressing that they cannot wait for a moment of breath.”

Det kommer vara mitt ledord för 2018. Att oftare stanna upp och tänka efter innan jag agerar. I ett annat stycke skriver han att:

“Taking an intelligent approach means working toward your goal step by step.”

Han liknar det det vid att om du exempelvis har som mål att resa utomlands måste du först ha ett pass, boka flygbiljett och ordna med visum. Har du inte tagit de här stegen är det svårt att komma någonstans. Bra att tänka på om man vill formulera mål inför det nya året 🙂

Raw foodbollar är för mig en självklar favorit till mellanmålet. Det är gott, lättlagat och kan dessutom varieras i oändlighet. I det här receptet har jag gjort dem “juliga” med härliga pepparkakskryddor och chokladöverdrag.

Recept
(ca 15 bollar)

Bollar
1 dl cashewnötter
1 dl sötmandel
10 färska dadlar
1 msk kokosolja
1/2 msk kanel
1/2 msk kardemumma
1/2 msk kryddnejlika
1/2 msk riven färsk ingefära

Choklad
1/2 dl cashewnötter
1/2 dl kokos
1/2 dl kakaosmör
0,75 dl kakao
1 msk lönnsirap
1 tsk vaniljpulver
salt

Kärna ur dadlarna. Jag föredrar att först köra hälften av nötterna i matberedaren tills det blivit ett fint mjöl. Därefter lägger jag i resten av ingredienserna och mixar så det finns lite större nötbitar kvar i degen. Rulla till ca 15 bollar.

Kör cashewnötter och kokos i matberedaren tills konsistensen har blivit krämig. Smält kakaosmöret i ett vattenbad. Blanda den smälta kakaon med resterande ingredienser i matberedaren. Kör tills smeten blivit slät.

Applicera chokladsmeten runt om. Ställ in i kylen tills chokladen stelnat.

Det där med att prioritera vila. För vissa kommer det naturligt och för andra är det mer av en utmaning. För mig är det stundtals ganska svårt. Oavsett vad det gäller egentligen.

För några veckor sedan började jag ha ont i mitt vänstra knä. Inte superont men ändå tillräckligt för att bli påmind om det vid varje typ av ansträngning. Trots det har jag ändå fortsatt som vanligt. Blivit förvånad varje morgon över att smärtan fortfarande funnits kvar. Liksom räknat med att det ska försvinna av sig självt… De senaste två veckorna har jag därför “tvingats” till vila. Inte yogat där jag belastat knäet samt undvikt trappor och att dra barnvagnen upp för branta backar (en bedrift med tanke på att vi bor i en dal omringad av berg). För mig har det här varit jättesvårt – att luta mig tillbaka och acceptera läget. Men oj vad bra det har varit för mig! Både fysiskt och mentalt.

Igår var första dagen på länge som jag kunde resa mig från en stol utan att känna ilningar av smärta. Fantastiskt hur kroppen kan läka sig själv – om man bara tillåter den. Det har de här veckorna verkligen påmint mig om. Att känna tacksamhet för det. Kroppen och sinnet behöver utmaningar för att växa. Men det är i vilan som vi får tid och utrymme att återhämta och bearbeta.

Efter en lång paus från ashtanga kände jag igår suget igen. Eftersom det var några månader sedan jag praktiserade ashtanga sist bestämde jag mig för att gå på en ledd klass – och oj vad härligt det var! Redan när vi sjöng öppningsmantrat kände jag att det skulle bli en fantastisk klass. En sån när allt klaffar – huvudet är lugnt och kroppen känns stark. Tillsammans med ett tiotal andra yogis svettades, skrattade och andades jag igenom de cirka två timmar som en full primary tar. Underbart.

Just ashtanga har jag lite av en hatkärlek till. Jag älskar hur det, när jag utövat det regelbundet, ger mig möjlighet att upptäcka mer subtila förändringar i kroppen. Eftersom man alltid gör samma serie blir det väldigt tydligt var man befinner sig för stunden. Det pratas inte så mycket teknik vilket ger möjlighet att själv utforska och känna. Jag gillar även kontinuiteten. Att klasserna ser ungefär lika ut oavsett var jag befinner mig. Det blir mindre fokus på läraren och mer fokus på praktiken.

Samtidigt kan just praktiken lätt trigga ett tävlingssinne. Ashtanga består av 6 olika serier – som en tydlig trappstege. För de med behov att ”klättra” (som ju många har) är det svårt att inte dras med i jakten på nästa position. Att tvinga in kroppen i positioner som den inte är redo för leder dessutom lätt till skador. Att göra samma rörelser varje dag, med ibland bristfällig teknik, kan även det leda till skador.

Ashtanga har så många fördelar. Men för att verkligen kunna ta del av dessa är min erfarenhet att det är viktigt att genuint ta ett steg bort från den där viljan att uppnå och åstadkomma. Att istället fokusera på kroppen och vad den har att berätta.

Just nu känns det extra lätt att fastna i den där cirkeln av “jobba, äta sova”. Det som ger livet guldkant kräver på något sätt lite extra planering. Att prioritera bort yogapraktiken då är lätt. Tycker alltid att det är så konstigt hur något som jag vet ger så otroligt mycket ibland kan vara så svårt att upprätthålla.

För mig är alltid “att komma över tröskeln” det svåraste. Brukar jag ofta att påminna mig om att jag faktiskt aldrig har ångrat en yogaklass – någonsin. Det hjälper 🙂 Andra strategier jag har för börja (och fortsätta) yoga när jag egentligen inte tycker att jag hinner/vill/orkar är:

• Att ha en plats i rummet där yogamattan alltid är utrullad. ”Börja yoga” steget blir mycket kortare när allt redan är förberett.
• Att hitta balansen. När jag är stressad behöver jag oftast rörelse för att kunna varva ner. Att ”ligga på mage och bara andas” blir kontraproduktivt. Stressar upp mig ännu mer istället. För dig kanske det är tvärtom. Testa dig fram.
• Att ha en plan. Jag tycker det kan vara svårt att ställa mig på mattan och ”känna in”. Min strategi är ofta: ”katten-kon, solhälsning A + B, rotation, nedvarvning”. I slutändan håller jag mig ändå inte helt till “planen” men den är skön att ha som bas.
• Att lyssna på bra musik!
• Att inte vänta på de perfekta förutsättningarna – den perfekta platsen och den perfekta tiden. Den kommer förmodligen inte dyka upp ändå (när du är som mest stressad). Hitta den lucka som passar bäst.
• Att fokusera på det som ger energi. Inom yoga säger vi ofta att det är i ”obalanserna” som vi kan kan utveckla oss. Stärka upp. När motivationen är låg brukar jag fokusera mer på att göra det som ger mig mest energi istället. Spara det som kräver mer till senare.
• Att yoga tillsammans med andra! Ensam är inte alltid starkast 🙂

Vad är dina bästa tips?