Återhämtning

Det där med att prioritera vila. För vissa kommer det naturligt och för andra är det mer av en utmaning. För mig är det stundtals ganska svårt. Oavsett vad det gäller egentligen.

För några veckor sedan började jag ha ont i mitt vänstra knä. Inte superont men ändå tillräckligt för att bli påmind om det vid varje typ av ansträngning. Trots det har jag ändå fortsatt som vanligt. Blivit förvånad varje morgon över att smärtan fortfarande funnits kvar. Liksom räknat med att det ska försvinna av sig självt… De senaste två veckorna har jag därför “tvingats” till vila. Inte yogat där jag belastat knäet samt undvikt trappor och att dra barnvagnen upp för branta backar (en bedrift med tanke på att vi bor i en dal omringad av berg). För mig har det här varit jättesvårt – att luta mig tillbaka och acceptera läget. Men oj vad bra det har varit för mig! Både fysiskt och mentalt.

Igår var första dagen på länge som jag kunde resa mig från en stol utan att känna ilningar av smärta. Fantastiskt hur kroppen kan läka sig själv – om man bara tillåter den. Det har de här veckorna verkligen påmint mig om. Att känna tacksamhet för det. Kroppen och sinnet behöver utmaningar för att växa. Men det är i vilan som vi får tid och utrymme att återhämta och bearbeta.