YogaÄventyr

De senaste fyra dagarna har för mig varit fyllda med dans, yoga och meditation. Jag har mött människor från hela världen och jag har blivit serverad fantastisk mat. Jag har gått på workshops som handlat om allt från ayurveda och naturmedicin till qi gong och tantra.

Igår var sista dagen av New Earth Fesitval och allt jag känner är tacksamhet. Jag är tacksam över att ha fått ta del av ett så fint initiativ, tacksam över alla konversationer jag haft men framförallt tacksam för all kärlek.

Igår var jag bjuden på en visning av förberedelserna inför New Earth Havens festival som startar imorgon. Vi fick se ett lerigt festivalområdet samt prova en del av maten som kommer serveras. Dagen avslutades med att festivalens elixirexpert (?!) bjöd på en underbar kopp te innehållandes en blandning av chaikryddor, saffran, cocos- och mandelmjölk. Det kan ha varit det godaste jag någonsin druckit!

På eftermiddagen vid 16-tiden idag är det invigning av festivalen. Inträdet till det eventet är gratis så har du vägarna förbi Ubud och Akasha tycker jag absolut att du ska gå!

Jag har länge varit nyfiken på Canggu. Igår kom vi äntligen iväg. Strand och havsluft var det som lockade mest (som vanligt). Jag var även nyfiken på hur det skulle se ut efter att ha sett massa bilder bilder på Internet. De jag umgås med i Ubud är dock inte lika glada i Canggu. Ytligt, oinspirerande och hipster är ord som jag ofta hört när jag frågat. Jag var pepp på att bilda mig en egen uppfattning.

När vi kom fram passade vi på att äta sen frukost. Smoothiebowls… vad annars i Canggu? Sedan besökte vi Echo Beach som var full med surfare men inte särskilt barnvänlig. Till lunch gick vi till Shady Shack. Maten där var god. Jag beställde en halloumibowl (alltid bowls) och även kaffet smakade bra. Kaféet ligger lugnt vid risfält. Det fanns även bra med utrymme för vår dotter att leka. Framåt eftermiddagen började det tyvärr ösregna. Ungefär samtidigt var vi tvungna att köra hem för att hinna till Ubud innan det blev mörkt. Personligen ogillar jag verkligen kombinationen motorcykel+balinesisk ”motorväg”+ösregn. Lyckligtvis kom vi hem välbehållna.

Jag gillade delar av Canggu. Det vegetariska matutbudet var underbart. Allt var dessutom precis så fotovänligt som jag tänkt mig. För mig kändes det dock lite tillrättalagt. Som att vi inte längre var på Bali. Mycket betongarkitektur och vit/svart inredning. Nästan skandinaviskt. Det finns till och med ett café som heter ”Fika”. För oss var Canggu en fin upplevelse som komplement till Ubud. Men det blev även tydligt att Ubud är helt rätt stad för oss.

I början av den här månaden satte jag en intention att fokusera mer inåt – mer yin istället för yang. Något som jag kände att både min kropp och mitt huvud behövde. Min avsikt var att gå på fler yogaklasser med restorativt tema samt att göra en kortare pranayama på morgonen.

Hur har det då gått? Pranayaman hemma har inte gått alls. För mig var det svårt med en 1,5 årig dotter som just nu är överallt. På morgonen vaknar hon tidigt och på kvällarna är jag för trött. Dock är det lätt att skylla på barn. Hade jag verkligen velat hade jag lagt mig tidigare på kvällarna och därför vaknat tidigare. Restorativa klasser har jag däremot lyckats bättre med. Jag har alltid haft svårt att prioritera avslappning. Den här månaden har jag medvetet försökt göra annorlunda. Ironiskt är att just när det är som svårast att hitta tid för Yin – det är då det behövs allra mest.

Att sätta en intention är ett bra sätt att bli medveten om vanor och mönster på. Det jag lärt mig efter den här månaden är att jag måste schemalägga avslappnande klasser för att gå på dem. Tydligt anger att: ”ikväll kl 18 ska jag gå på Yin-yoga”. Gör jag inte det kommer jag alltid prioritera något annat (nästan oavsett vad det är). Att identifiera det här var ett stort steg för mig. Den totala avslappningen jag känner efter varje restorativ klass gör att jag kommer fortsätta jobba på att göra dem till en rutin. Pranayama på morgonen vill jag däremot vänta ett tag med att försöka mig på igen.

Igår firade vi det balinesiska nyåret, Nyepi. Populärt beskrivet som ”det tråkigaste nyåret i världen” eller kort och gott ”Silent Day”. Förbuden är många under den här dagen: man får inte laga mat, man får inte använda elektricitet (inklusive belysning), man får inte lämna sitt hem och man får framförallt inte arbeta. Till och med flygplatsen är stängd. Gatorna är öde. Undantaget är om du akut måste åka till sjukhus. Att reglerna följs kontrolleras av den lokala polisen.

För de flesta turister innebär Nyepi en dag av kortspelande och häng vid poolen. Mat får man ordna själv. Det innebär att alla mataffärer har milslånga köer dagen innan (tänk Sverige dagen innan julafton). Enda skillnaden är att allt börjar stänga redan vid två på eftermiddagen… inklusive bankautomaterna.

Jag gillar Nyepi. Det finns något rogivande i att man inte får göra något. Att alla sitter i samma situation. Det finns inga krav på att vara någonstans och det enda man kan göra är att vara hemma. Det känns som att hela ön får en andningspaus. Igår blev vi även belönade med en underbar stjärnhimmel. Extra vacker eftersom det inte fanns någon belysning och de enda ljuden kom från naturen omkring oss.

Jag tar gärna med mig den här traditionen till Sverige. Istället för en helgdag med städning, matlagning och besök skulle vi få en helt ledig dag utan krav.