Igår firade vi det balinesiska nyåret, Nyepi. Populärt beskrivet som ”det tråkigaste nyåret i världen” eller kort och gott ”Silent Day”. Förbuden är många under den här dagen: man får inte laga mat, man får inte använda elektricitet (inklusive belysning), man får inte lämna sitt hem och man får framförallt inte arbeta. Till och med flygplatsen är stängd. Gatorna är öde. Undantaget är om du akut måste åka till sjukhus. Att reglerna följs kontrolleras av den lokala polisen.
För de flesta turister innebär Nyepi en dag av kortspelande och häng vid poolen. Mat får man ordna själv. Det innebär att alla mataffärer har milslånga köer dagen innan (tänk Sverige dagen innan julafton). Enda skillnaden är att allt börjar stänga redan vid två på eftermiddagen… inklusive bankautomaterna.
Jag gillar Nyepi. Det finns något rogivande i att man inte får göra något. Att alla sitter i samma situation. Det finns inga krav på att vara någonstans och det enda man kan göra är att vara hemma. Det känns som att hela ön får en andningspaus. Igår blev vi även belönade med en underbar stjärnhimmel. Extra vacker eftersom det inte fanns någon belysning och de enda ljuden kom från naturen omkring oss.
Jag tar gärna med mig den här traditionen till Sverige. Istället för en helgdag med städning, matlagning och besök skulle vi få en helt ledig dag utan krav.
