YogaÄventyr

För några dagar sedan hände det igen. En kokosnöt landade bara någon decimeter från mig. Ett fall på säkert 15 meter. Det är andra gången det händer. Förra gången satt jag på en strand under en palm. Den kokosnöten öppnade vi och den smakade fantastiskt. Sedan dess ser jag inte längre kokospalmer som tillförlitliga platser för skugga.

Jag har rest mycket i Asien – ibland till städer och områden som inte beskrivits som trygga. Jag har dock aldrig upplevt mig hotad. När vi har missat sista tåget eller bussen i en dammig provinsstad har det alltid gått att lösa. Faktum är att det oftast är då som jag blivit som bäst bemött och byggt relationer för livet. Jag är flygrädd men inte ens när vi flög ett mycket litet fraktplan över Borneos djungel hände det något ovanligt. Det var fantastiskt men aldrig läskigt.

I samband med att jag blev förälder har jag tänkt ganska mycket på det här. Vilka risker som är rimliga att ta. Vi har nu varit i Asien sammanlagt 8 månader och än så länge har ingen av oss varit sjuk. Min erfarenhet är att det är bra att vara förberedd när man reser. Inte minst när man reser med ett litet barn. Men man kan inte förbereda sig för allt. Ibland händer livet. Ibland faller en kokosnöt och påminner om att livet är en gåva att vara tacksam för.

De flesta som är i Ubud för yoga kommer förr eller senare till Yoga Barn. Där erbjuds yoga i alla dess former från tidig morgon till sen kväll. Överväldigande och alldeles för kommersiellt tycker vissa. Andra älskar det från första stund. Jag var en av de förstnämnda men har långsamt kommit att ändra uppfattning.

Allt från Kundalini och Vinyasa till Extatic Dance och meditation finns på Yoga Barn. Det som initialt bestod av en byggnad som påminde om en lada (därav namnet Yoga Barn) har idag växt till flera studios, ett hälsocenter, ett café, ett litet hotell, en butik osv. Olika klasser är olika populära. Registreringen börjar en halvtimme innan och är det en klass som är viktig för dig är det bra att vara i tid. Jag har vid flera tillfällen inte kunnat delta för att en klass varit fullbokad. Det är framförallt platserna på kvällen och danserna som försvinner snabbt.

På Yoga Barn har jag haft mina bästa… och mina värsta yoga upplevelser. Jag älskar deras restorativa klasser på kvällen. När mörkret sänker sig över shalan och djungelljuden tar över är det en underbar plats att vara på. På söndagar har de kirtan och där hittar man mig nästan alltid 🙂 Deras Vinyasa klasser kl 9 och 16 försöker jag dock undvika. Klasserna blir ofta väldigt stora och opersonliga.

Det jag verkligen gillar med Yoga Barn är den tillåtande stämningen – det finns något för alla. Jag gillar även att det ligger en bit bort från trafikerade vägar. Jag är även på gränsen till besatt av deras bananbröd. Är du sugen på att prova massor av yoga stilar på samma dag, komma bort från bruset av motorcyklar och fika bort en timme eller två på caféet – då är Yoga Barn rätt plats för dig. Om du snarare är ute efter något som är mindre och mer intimt skulle förmodligen en annan studio passa bättre.

När jag gick min utbildning till yogalärare pratade vi mycket om just det. Den där sköra balansgången mellan att vilja ha nöjda elever och att samtidigt undervisa på ett sätt som känns rätt och sant. Hur man som lärare genom att vara ärlig mot sig själv säkert inte kommer passa alla. Att våga lita på rätt elever kommer att hitta till dig. När du är redo för dem och när de är redo för dig.

För mig blev det här en tankeställare idag. Jag gick på en klass med en lärare som jag hört ska vara en av de bästa i Ubud. Mina förväntningar var med andra ord höga. Jag förväntade mig härliga flöden, underbar närvaro, och fokus på andning. Jag fick det motsatta. Sekvenser som jag upplevde som röriga, popmusik som spelades på hög volym och förutom en inledande andningsövning var det noll fokus på anding.

Min upplevelse av klassen var inte alls vad jag förväntat mig. Jag pratade med en kompis som rekommenderat läraren starkt och frågade om det var en typisk klass eller om det just idag varit annorlunda. Jag förväntade mig att han också skulle vara lite besviken. Så var inte fallet. Jag fick en känsla av att vi varit på helt olika klasser.

Var det verkligen en dålig lärare? Säkert inte. Passade han mig? Absolut inte. Det är ganska fantastiskt tycker jag. Hur olika vi ändå är. Ingen lärare kommer någonsin kunna göra alla elever nöjda. Det en elev tycker är det absolut viktigaste tycker den andra är helt irrelevant. Klassen jag gick på idag blev en påminnelse om just det.

På Bali är religion och tradition en stor del av livet. För lokalbefolkningen är livet en ständig balans för att hålla goda- och onda andar tillfreds. Nästan allt kräver offergåvor och det finns en ceremoni för det mesta. Ceremonier för födsel, döden och allt däremellan.

I lördags fick vi följa med några av våra vänner när de firade en av sina viktigaste högtider – Kuningan. Det här är, enligt tradition, dagen då de andar som besökt ön den senaste veckan kommer återvända till himlen. Det är även dagen då det goda segrar över det onda – dharma över adharma. 

Rent praktiskt innebär det att stora offergåvor placeras överallt (i tempel, på bilhuvar, vid portar osv). Det innebär att nästan alla har minst halva dagen ledigt och att alla går till tempel. För oss innebar det att vi besökte 6 olika tempel. Vi började med familjens eget tempel, därefter grannens tempel och sedan fortsatte vi till olika tempel runt om i byn. Dagen avslutades med ris, kokad jackfruit och alldeles för mycket kakor. 

Jag älskar att ha möjlighet att ta del av Balis kultur på nära håll. För mig är det just det som ger ett djup i att bo utomlands. Man kan såklart bo på Bali utan att sätta sin fot i ett tempel. För mig har det inte varit ett alternativ. Förmodligen av samma anledning som jag lärde mig nederländska när jag bodde i Rotterdam. Jag tycker om att förstå landet som jag bor i. Eller ja… jag tycker i alla fall om att ge det ett ärligt försök. Det är inte alltid som jag lyckas…

Jag råder verkligen alla som kommer till Bali och har möjlighet att delta i en ceremoni att göra det. Ta på er kläder som täcker knän och axlar, smörj in näsan med solkräm om det är på dagen och bunkra med mycket vatten. Förbered dig på många missförstånd men även mycket skratt och kanske även en djupare förståelse för den balinesiska kulturen.

Vilken är din favoritasana? Den frågan är alltid spännande att ställa sig. Vilken position gör att din kropp fylls med energi? Ger dig den där känslan av lätthet. Får dina tankar att stanna upp, riktas inåt. För mig är just nu barnets position en sådan.

Din favorit är ofta samma som den du har lättast för. Är trädet din favoritposition betyder det förmodligen att du har bra balans osv. Tvärtom är din mest ogillade asana ofta samma som den du har som svårast för. Det är där du möter ditt motstånd. 

Alla asanas kan inte vara favoriter. Men alla har potential att bli det. Nästa gång du går på en klass och det är dags för den där övningen som är så jobbig. Försök att utmana dina tankar då. Försök intala dig att just den övningen är den bästa som kunde ha hänt. Vem vet… kanske gör du det så bra att det blir sanning.