Jag fick öva på att vara tacksam nästan direkt efter att jag skrev förra inlägget. Redan på morgonen hade jag känt att ögonen kliade lite. Under dagen blev de rödare och rödare och mer och mer svullna. Gårdagen tillbringade jag i ett rum med air conditioning och gardinerna fördragna. När jag tog ut kontaktlinserna insåg jag att jag glömt glasögonen i Sverige… tacksamhet var raka motsatsen till vad jag kände där och då.

Enligt en vän som bor här sedan flera år är det ”pink eye” som jag har fått. En inflammation som är vanlig på Bali när säsongen skiftar från regn- till torrperiod. Aldrig hört om det förut men tycker att det låter lite gullig, som en popsång. Raka motsatsen till hur jag har känt mig dock. Idag vaknade jag med lite mindre röda ögon och mycket mer energi. Låter fortfarande mina ögon vila från linser – vilket gör världen ganska dimmig just nu. Något som jag iallafall är tacksam för är att jag har en man som serverar mig kaffe och frukt skivade i små bitar 🙂

För mig är det lätt att vara tacksam just nu. Vi bor på Bali, vädret är härligt, jag och min familj är friska och imorse delade vi en magisk frukost med vänner här på ön. Samtidigt vet jag också att tacksamhet handlar mycket om vart man riktar sin blick. Vad man väljer att se. Är det varmt och skönt eller är det kvävande hett? Var frukosten verkligen magisk eller var den kaos pga 5 barn som kastade frukt på varandra? Ibland är inte ens paradiset perfekt. Ofta (känns som alltid) slutar internet fungera precis när det där viktiga mejlet ska skickas. Ibland får motorcykeln punktering. Ibland händer det precis när man har storhandlat och det ösregnar. Just där och då är det svårt att var ”yogisk” och tacksam. Även det är helt ok. Att uppleva den situationen till fullo och därefter ta ställning. Är det en situation som jag kan acceptera eller är det en situation som jag måste förändra? Att leva ett liv från en plats av missnöje tjänar ingen – allra minst mig själv.

Yogan har gjort det lättare för mig att känna tacksamhet. Att rulla ut mattan innebär att för en stund bara vara här och nu. Det finns ingen annanstans där jag behöver vara istället. Det är min tid att hitta tillbaka. Att känna min andning och min kropp. Att vara tacksam för det som är. I vardagen är det så lätt att hela tiden se framåt. Om 2 timmar måste jag hämta barnen från dagis, snart måste jag lämna in bilen på besiktning… och vad ska jag laga till middag? Ibland är det så skönt att bara att ta ett steg tillbaka från bruset av tankar. Att bara vara. Att känna tacksamhet.

På förmiddagen idag har vi besökt våra vänner som vi lärde känna då vi bodde i en by utanför Ubud. Vår dotter tycker alltid att det är underbart där. De har nämligen fyra hundar som hon älskar att leka med. Väl där fick vi även boreh i present. Boreh ingår i samma kategori som jamu. Jag vet på ett ungefär vad det innehåller men aldrig exakt. Galangal och ris som blivit blötlagt och krossat är visserligen huvudingredienser. Jag vet däremot med säkerhet är att det är bra mot nästan allt. Extra bra är det mot feber och andra infektioner i kroppen. Just i det här fallet fick vi det eftersom jag lyckats halka på blöt asfalt (… vad är oddsen?!) och skrapa upp smalbenet. Instruktionen från Made var tydlig: smörj in benet och det kommer bli bra. Jag gjorde som Made sa. Konsistensen påminde om en mjukare skrubb och jag upplevde det som behagligt kylande mot benet. Jag håller tummarna för att att det fungerar precis så bra som jag blivit utlovad 🙂

Idag har jag dragit änglakort om min livmoder, gett min livmoder en personlighet (kärleksfull var ordet jag kom på för stunden), sjungit om min livmoder, dansat för min livmoder och mediterat över min livmoder. Jag tror att min relation till min livmoder aldrig igen kommer att vara densamma.

Själva eventet tog plats på Akasha – en av de vackraste platserna jag känner till i Ubud. Det är en villa/restaurang som ligger cirka 20 min med motorcykel norr om Ubud. Det är det lätt att gå vilse där. Det är ett virrvarr av rum, pooler, fontäner och lounger. En perfekt plats att tappa bort sina vänner på och istället bli indragen i nya konversationer och kanske få alldeles nya vänner.

Jag var där för att gå på Feminine Medicine Sundays. Vi var tjugotalet kvinnor som deltog, alla med spridda åldrar och bakgrunder. Dagen började med en härlig yogaklass samt ansiktsyoga. Därefter var det dags för lunch. När alla var klara möttes vi igen, den här gången för att officiellt öppna “cirkeln”. Det finns en kraft i att kunna och våga öppna sig. Att veta att det finns ett systerskap som man alltid kan falla tillbaka på. Det här är den första kvinnocirkel som jag varit på, men inte den sista. För mig var det här ett underbart sätt att kunna möta och stärka varandra på.

Det finns mängder av yogastudios runt om i Ubud. Intuitive Flow tillhör en av de större och mer välkända. Man kan ta sig dit på flera olika sätt men den vanligaste vägen innebär en svettig klättertur uppför branta trappor från huvudvägen som binder Ubud och Penestanan samman. Väl framme är promenaden definitivt mödan värd. Utsikten över djungel och berg är fantastisk.

Intuitive Flow är den studio där jag spenderar mest tid. För det mesta går jag på deras Hatha Yoga som de har på morgonen. Flödena är lugna och en perfekt start på dagen. Från studions stora fönster är utsikten fantastisk. På morgonen, innan det blir disigt, kan man se Balis största vulkan Mt Gunung. Bara det är en fin anledning att  ta sig upp tidigt på morgonen!

Det jag gillar med Intuitive Flow (förutom utsikten) är att studion är liten och intim. Här lär sig lärarna namnen på sin elever. När man kommer in i studion är mattorna redan utrullade och det är mellan 10-15 elever på varje klass. Jag undviker ofta att rekommendera specifika lärare – smaken är så olika när det kommer till just det. Fast ibland är det svårt att låta bli 🙂 En person vars klasser inspirerar mig väldigt mycket just nu är Robyns. Hon har härliga flöden och uppmuntrar sina elever att lyssna inåt. Att hon lägger en liten kudde öven våra ögon som luktar lavendel när vi ligger i savasana är en härlig bonus.

Om jag ska peka ut något negativt med Intuitive Flow skulle det vara deras yogamattor. De är mjuka vilket gör det svårt för balansen i stående positioner. De är inte heller helt fräscha. Personalen gör rent dem efter varje pass men det verkar inte göra så stor skillnad. Är man känslig rekommenderar jag att ta med en egen matta.

Intuitive Flow är INTE rätt ställe för dig som verkligen vill ta ut sig och svettas ordentligt. Det finns mycket bättre studios för det i Ubud – Radiantly Alive är en av dem. Om du istället uppskattar mjuk Hatha Yoga i en naturnära miljö är Intuitive Flow helt rätt plats för dig.