Jag fick öva på att vara tacksam nästan direkt efter att jag skrev förra inlägget. Redan på morgonen hade jag känt att ögonen kliade lite. Under dagen blev de rödare och rödare och mer och mer svullna. Gårdagen tillbringade jag i ett rum med air conditioning och gardinerna fördragna. När jag tog ut kontaktlinserna insåg jag att jag glömt glasögonen i Sverige… tacksamhet var raka motsatsen till vad jag kände där och då.
Enligt en vän som bor här sedan flera år är det ”pink eye” som jag har fått. En inflammation som är vanlig på Bali när säsongen skiftar från regn- till torrperiod. Aldrig hört om det förut men tycker att det låter lite gullig, som en popsång. Raka motsatsen till hur jag har känt mig dock. Idag vaknade jag med lite mindre röda ögon och mycket mer energi. Låter fortfarande mina ögon vila från linser – vilket gör världen ganska dimmig just nu. Något som jag iallafall är tacksam för är att jag har en man som serverar mig kaffe och frukt skivade i små bitar 🙂
