Renovering och santosha

Vi bor i ett torp från 1700-talet som de senaste decennierna har använts som fritidshus. Vi älskar det men att säga att standarden är tipptopp skulle vara en överdrift. De senaste åren har vi därför, rum för rum, påbörjat renoveringen. Försökt hitta den där balansen mellan att behålla det unika och ändå anpassa efter moderna krav.

Den här sommaren är det dags för trappan… även kallad ”stupet”. Den har förmodligen följt med huset de senaste hundra åren. Personligheten finns där men lite kärlek skulle inte skada. Igår gjorde jag därför det enda rimliga och sökte inspiration på Pinterest. Använde nyckelord som ”torp” och ”trappa”. Scrollade, såg en del bra alternativ och sparade några bilder. Mina ögon fastnade vid en bild. En magisk liten farstu med en ljusblå dörr, vitt golv och en omålad trappa. Tänkte att ”så skulle vi nog också kunna göra… det är ju ganska likt det vi redan har. Det är väldigt likt. Vänta nu… det är VÅR trappa”!

Parallellt med det här läser jag just nu en bok om yamas och niyamas. Inte helt osökt kom jag att tänka på ”santosha” – att vara nöjd. Santosha handlar inte om att luta sig tillbaka och inte göra något alls. Det innebär snarare att acceptera och att uppskatta vad vi har och är och att utvecklas från det. Att se trappan på nätet var verkligen en påminnelse om hur lätt det är att bli “hemmablind”. Tappa bort sig i att tänka på förbättringar istället för att se det som redan finns.

Det är just de här små tankevurporna som gör att jag fortsätter återvända till yogans filosofi. Hur det som skrevs för så länge sedan fortfarande känns aktuellt – och är applicerbart i de mest vardagliga situationer. Att fixa hemma med en utgångspunkt i att vara nöjd med det som redan finns är trots allt trevligare än alternativet.