Mind

Min man fick en ritbräda i födelsedagspresent förra året. Sedan dess har alla möjliga alster skrivits ut och hängts upp på kylskåpet hemma. Just nu är den söta bilden ovan min favorit <3

Sharing is caring. På Bali umgås vi en del med en australiensisk familj som bor där. De har två söner (med de fantastiska namnen River och Indigo). Så fort det blir diskussion om något brukar föräldrarna säga just det: sharing is caring. Det här mantrat har fått följa med oss hem till Sverige. Ganska skämtsamt har vi använt uttrycket (gärna med brittisk dialekt) men det är ändå omöjligt att komma ifrån det fina och självklara med orden.

Att dela med sig i livet är så otroligt viktigt. Nu pratar jag inte bara om de klassiska syskonbråken om vem som ska få äta den sista kakan (även om de just då är de viktigaste av alla). Jag syftar inte heller på den sharing som vi gör på Instagram och Facebook 🙂 Jag tänker framförallt på det som vi delar med oss av i livet. Kanske framförallt att på det emotionella planet.

Våga dela med dig. Det finns en styrka i det. Tillsammans är vi starkare.

För någon vecka sedan kunde vi läsa att just den här tiden är den mest deprimerande på hela året. Mörker, kyla, och brutna nyårslöften ska vara anledningen till det. Att mötas av sådana nyheter är nästan deprimerande i sig… Tänkte därför bryta trenden med en lista över saker som jag är tacksam för just precis nu:

Att vara frisk. Jag har fått vara frisk stora delar av 2017 och (än så länge) även 2018. Inte ens lite småhostig. Total kontrast mot vintern 2016 då jag var förkyld konstant. Känner sådan tacksamhet för att det här inte bara gäller mig utan även min man och dotter.

Att aldrig vara färdigutbildad. Jag har tagit världens läskigaste steg och hoppat på en utbildning till massageterapeut. Jag har tidigare gjort en del med thaimassage men alltid varit nyfiken på klassisk massage. Kanske för att jag aldrig riktigt tröttnar på att lära mig mer om kroppen och hur fantastiskt den är 🙂 Jag har precis haft min första utbildningshelg. Känner mig ödmjuk över allt jag har kvar att lära mig men ändå så otroligt pepp.

Veden. Någonstans i slutet av november började jag oroa mig. Tänk om veden inte räcker? Vi bor i ett 300 år gammalt torp och att elda är en viktig del i hur det värms upp. Såhär i januari ser jag att jag oroade mig i onödan. Veden kommer räcka – förmodligen ända till sommaren.

Vad är du tacksam för just nu?

Måndag. På något sätt har det först nu känts som första dagen på nya året. Jag har haft ett litet jullov från sociala medier de senaste veckorna. Mycket tid har ägnats åt familj och vänner men en och annan bok har jag hunnit läsa. En del skönlitteratur men jag har även återupptäckt min kurslitteratur från yogalärarutbildningen. Däribland ”the Heart of Yoga” av TKV Desikachar. En fantastisk bok som jag verkligen rekommenderar. I boken mötte jag några citat som verkligen träffade mig i samband med det nya året:

“Whenever you are in doubt, it is best to pause. Few things are so pressing that they cannot wait for a moment of breath.”

Det kommer vara mitt ledord för 2018. Att oftare stanna upp och tänka efter innan jag agerar. I ett annat stycke skriver han att:

“Taking an intelligent approach means working toward your goal step by step.”

Han liknar det det vid att om du exempelvis har som mål att resa utomlands måste du först ha ett pass, boka flygbiljett och ordna med visum. Har du inte tagit de här stegen är det svårt att komma någonstans. Bra att tänka på om man vill formulera mål inför det nya året 🙂

Det där med att prioritera vila. För vissa kommer det naturligt och för andra är det mer av en utmaning. För mig är det stundtals ganska svårt. Oavsett vad det gäller egentligen.

För några veckor sedan började jag ha ont i mitt vänstra knä. Inte superont men ändå tillräckligt för att bli påmind om det vid varje typ av ansträngning. Trots det har jag ändå fortsatt som vanligt. Blivit förvånad varje morgon över att smärtan fortfarande funnits kvar. Liksom räknat med att det ska försvinna av sig självt… De senaste två veckorna har jag därför “tvingats” till vila. Inte yogat där jag belastat knäet samt undvikt trappor och att dra barnvagnen upp för branta backar (en bedrift med tanke på att vi bor i en dal omringad av berg). För mig har det här varit jättesvårt – att luta mig tillbaka och acceptera läget. Men oj vad bra det har varit för mig! Både fysiskt och mentalt.

Igår var första dagen på länge som jag kunde resa mig från en stol utan att känna ilningar av smärta. Fantastiskt hur kroppen kan läka sig själv – om man bara tillåter den. Det har de här veckorna verkligen påmint mig om. Att känna tacksamhet för det. Kroppen och sinnet behöver utmaningar för att växa. Men det är i vilan som vi får tid och utrymme att återhämta och bearbeta.

Just nu känns det extra lätt att fastna i den där cirkeln av “jobba, äta sova”. Det som ger livet guldkant kräver på något sätt lite extra planering. Att prioritera bort yogapraktiken då är lätt. Tycker alltid att det är så konstigt hur något som jag vet ger så otroligt mycket ibland kan vara så svårt att upprätthålla.

För mig är alltid “att komma över tröskeln” det svåraste. Brukar jag ofta att påminna mig om att jag faktiskt aldrig har ångrat en yogaklass – någonsin. Det hjälper 🙂 Andra strategier jag har för börja (och fortsätta) yoga när jag egentligen inte tycker att jag hinner/vill/orkar är:

• Att ha en plats i rummet där yogamattan alltid är utrullad. ”Börja yoga” steget blir mycket kortare när allt redan är förberett.
• Att hitta balansen. När jag är stressad behöver jag oftast rörelse för att kunna varva ner. Att ”ligga på mage och bara andas” blir kontraproduktivt. Stressar upp mig ännu mer istället. För dig kanske det är tvärtom. Testa dig fram.
• Att ha en plan. Jag tycker det kan vara svårt att ställa mig på mattan och ”känna in”. Min strategi är ofta: ”katten-kon, solhälsning A + B, rotation, nedvarvning”. I slutändan håller jag mig ändå inte helt till “planen” men den är skön att ha som bas.
• Att lyssna på bra musik!
• Att inte vänta på de perfekta förutsättningarna – den perfekta platsen och den perfekta tiden. Den kommer förmodligen inte dyka upp ändå (när du är som mest stressad). Hitta den lucka som passar bäst.
• Att fokusera på det som ger energi. Inom yoga säger vi ofta att det är i ”obalanserna” som vi kan kan utveckla oss. Stärka upp. När motivationen är låg brukar jag fokusera mer på att göra det som ger mig mest energi istället. Spara det som kräver mer till senare.
• Att yoga tillsammans med andra! Ensam är inte alltid starkast 🙂

Vad är dina bästa tips?