Intention utan förväntningar

”Min intention är att inte ha några förväntningar”. Det sa en deltagare i samma workshop som jag. Det var en workshop om armbalanser och innan den började reflekterade vi över just intentioner inför dagen. De flesta nämnde vad de ville jobba mer på, skador och rädslor. Många med den självklara förhoppningen att efter workshopen vara lite ”bättre” än i utgångsläget.

Deltagarens påstående fick mig att tänka på skillnaden mellan intention och förväntning. När övergår en idé om förbättring från att vara en intention till att bli en förväntning? För mig kan en intention enklast förklaras som en avsikt. Ett riktmärke att röra sig mot. En förväntning kan definieras som ”den sannolika(ste) kommande utvecklingen”. Det är inte säkert men troligt. Skillnaden är onekligen abstrakt – framförallt i det här sammanhanget. Samtidigt är det just den definitionen som gör skillnaden mellan att vara nöjd och att vara missnöjd. En förväntning kommer automatiskt att påverka upplevelsen, oavsett om den blir uppfylld eller inte.

Att prata om intentioner utan att dra in förväntningar är svårt – jättesvårt till och med. Inte minst när aspekter som pengar och tid är involverade. Oavsett om det handlar om en workshop eller en kommande semester. Medvetet ibland men ofta omedvetet. Så var det iallafall för mig inför just den workshopen. Deltagarens intention gjorde mig påmind om tankefällan. Hjälpte mig att släppa förväntningarna och låt intentionen sätta riktning.