Jag har alltid varit en utpräglad lägenhetsmänniska. Jag växte upp i en lägenhet och har sedan dess fortsatt i samma spår. Min största odlingsprestation har varit att varje vår fylla balkonglådor med pelargoner. Blommor som sedan blivit bortglömda ganska snabbt. Att odla har på något sätt känts främmande. Något som andra gör. De med hus… och massa tid. Men jag har alltid gillat idén att kunna gå ut och plocka några salladsblad bara sådär. Älskat idén till och med.
Det faktum att jag det här året faktiskt har odlat något, i egen trädgård, som dessutom överlevt känns därför helt overkligt. Att jag för två månader sedan planterade frön i jorden som nu har blivit världens godaste salladsblad (och persilja och dill). Och det har inte heller varit så superavancerat som jag trodde. Det mesta har liksom rett sig självt. Frön vill växa och med rätt förutsättningar är det just precis det som de gör. Lite som de flesta fungerar 🙂 Nu ska jag bara styra upp det där med ogräs…
När v flyttade till hus för sju år sedan började jag anlägga trädgård. Potatis första året, morötter året efter osv.
I år har vi massor som vi äter direkt ur trädgården – så gott och härligt! okej ogrös och skadedjur är inte min favvo men det kommer liksom med 😉
Är så fint att se hur allt växer och blir blommor som blir bönor som blir mat. Finns stor risk att hela trädgården är grönsaksland nästa år 🙂 Alla odlingstips mottages mkt tacksamt! 😉