En viss Albert Einstein ska ha beskrivit crazyness som: ”doing the same thing over and over again and expecting different results”. Jag gillar enkelheten med den tanken. Svårt såklart… men tydligt. Hur kan jag förvänta mig att utvecklas om allt jag gör följer samma mönster? Samtidigt låter det här lite som motsatsen till det yogan förespråkar – att vara nöjd med det som vi har just här just nu. För mig är att det är just med utgångspunkt från santosha (nöjdheten) som de härligaste förändringarna kan ske. Det ger möjligheten att utforska från en plats av nyfikenhet istället för från en plats av missnöje.
Lättare sagt än gjort dock – men det är just här som yogapraktiken kan hjälpa. Ett exempel är när din yogalärare ber dig att göra Suryanamaskar A ”som du aldrig har gjort den förut”. Att släppa alla förväntningar på hur det ska se ut eller brukar kännas. Att ändra tempot kan räcka för att skapa en ny upplevelse. Nästa steg är att ta med sig den här medvetenheten till vardagen. Att acceptera att det du gör just nu är tillräckligt men att ändå vara nyfiken på hur det skulle kännas att exempelvis äta vegetariskt en dag i veckan.
Jag har tänkt på det här med rutiner eftersom många frågat hur vi vågade bryta upp och bo på Bali. För mig var nämligen resan dit det mest läskiga. Jag är flygrädd och att samtidigt ta hand om en 6 månader gammal bebis kändes omöjligt. Oron visade sig vara helt i onödan. Daphne sov större delen av resan och på något sätt hade hon även en lugnande inverkan på mig. Det var där någonstans som jag verkligen förstod hur nyttigt det är att ibland bara göra – utan värderingar. Oavsett om det handlar om att ändra tempot i en solhälsning eller att flytta till Bali. Det blir lite roligare så.
