“Yoga is not about touching your toes, it’s about what you learn on the way down.” — Judith Hanson Lassiter
Ordet yoga betyder ”att förena” på sanskrit. Att förena kroppen med sinnet – medvetande med det universella medvetandet. Alltså inte att förena händerna med fötterna. Även om just den föreningen för många yogis är blodigt allvar.
Min egen resa mot tårna bestod länge mest av dragkraft och vilja. Mycket lite vighet och styrka var inblandat. Att lära mig att stanna där kroppen sa stopp tog jag till mig sent. Vanan var djupt rotad. Det fina är att när jag blev mer uppmärksam – det var då saker började hända. På en fysisk nivå förstod jag bättre hur muskler och bindväv aktiverades eller förlängdes. Det hade jag inte riktigt känt förut – jag hade ju mest dragit. Den medvetenheten blev nästan som en nyckel. Asanas som tidigare inte varit tillgängliga, med liknande muskelaktivitet, blev plötsligt lättare. Men det var på en psykisk nivå som den största förändringen skedde. Jag blev mer accepterande mot mig själv. Lite bättre kompis med kroppen.
Därför tycker jag att citatet ovan är så bra. Vad kan du lära dig på vägen? Varför är det så viktigt att nå tårna? Är det för att läraren säger att du ska? För att alla andra verkar kunna? Nästa gång det är dags för paschimottanasana, sittande framåtfällning, testa att släppa all prestation. Blunda och stäng ute alla intryck. Vart hamnar du då?
