”Riv tills ni hittar något spännande!”. Det var de exakta orden som vår besiktningsman använde när vi frågade hur mycket tapet han tyckte vi skulle ta bort. Poetiskt sagt tyckte jag. Applicerbart på livet nästan 🙂
Vi bor i ett gammalt torp från av 1700-talets slut. Det finns otaliga lager väggfärg och papp att ta sig igenom. Under helgen har jag gått till attack mot de murade väggarna på vardera sida om en kakelugn. Klädda i en tapet som börjat flagna och dessutom täckta med ett tjockt lager vit färg gick den första vändan lätt. Därefter var det dags för nästa tapet… och nästa. Tillslut var jag framme vid den sista innan murstocken. Tidningspapper. Några meningar var understrukna med penna. Jag började läsa. Snart upptäcket jag att hela ytan var täckt med tidningar från 1940-talet. Berättelser från andra världskriget. Jag undrar hur livet för dem som bodde här var. Vad de tänkte på medan de rev sönder tidning efter tidning och täckte väggarna med.
Det är just det här som jag älskar med att bo i ett gammalt hus. Att varje hörn har en historia att berätta. Och att riva tapeter… det har aldrig varit mer spännande.
