För några dagar sedan hände det igen. En kokosnöt landade bara någon decimeter från mig. Ett fall på säkert 15 meter. Det är andra gången det händer. Förra gången satt jag på en strand under en palm. Den kokosnöten öppnade vi och den smakade fantastiskt. Sedan dess ser jag inte längre kokospalmer som tillförlitliga platser för skugga.
Jag har rest mycket i Asien – ibland till städer och områden som inte beskrivits som trygga. Jag har dock aldrig upplevt mig hotad. När vi har missat sista tåget eller bussen i en dammig provinsstad har det alltid gått att lösa. Faktum är att det oftast är då som jag blivit som bäst bemött och byggt relationer för livet. Jag är flygrädd men inte ens när vi flög ett mycket litet fraktplan över Borneos djungel hände det något ovanligt. Det var fantastiskt men aldrig läskigt.
I samband med att jag blev förälder har jag tänkt ganska mycket på det här. Vilka risker som är rimliga att ta. Vi har nu varit i Asien sammanlagt 8 månader och än så länge har ingen av oss varit sjuk. Min erfarenhet är att det är bra att vara förberedd när man reser. Inte minst när man reser med ett litet barn. Men man kan inte förbereda sig för allt. Ibland händer livet. Ibland faller en kokosnöt och påminner om att livet är en gåva att vara tacksam för.
Känner igen det där med att ha blivit som bäst bemött när det verkligen krisat – mitt ex blev sjuk när vi var i Venezuela och jag åkte utan att tänka med i kompletta främlingars bil mitt i natten för att hämta hjälp i en väldigt avlägsen och väldigt fattig liten by – utan en tanke på om det kunde vara farligt.
Vilken upplevelse! Det är verkligen fantastiskt vilka hjälpsamma människor det finns runt om i världen <3