Tacksamhet

För mig är det lätt att vara tacksam just nu. Vi bor på Bali, vädret är härligt, jag och min familj är friska och imorse delade vi en magisk frukost med vänner här på ön. Samtidigt vet jag också att tacksamhet handlar mycket om vart man riktar sin blick. Vad man väljer att se. Är det varmt och skönt eller är det kvävande hett? Var frukosten verkligen magisk eller var den kaos pga 5 barn som kastade frukt på varandra? Ibland är inte ens paradiset perfekt. Ofta (känns som alltid) slutar internet fungera precis när det där viktiga mejlet ska skickas. Ibland får motorcykeln punktering. Ibland händer det precis när man har storhandlat och det ösregnar. Just där och då är det svårt att var ”yogisk” och tacksam. Även det är helt ok. Att uppleva den situationen till fullo och därefter ta ställning. Är det en situation som jag kan acceptera eller är det en situation som jag måste förändra? Att leva ett liv från en plats av missnöje tjänar ingen – allra minst mig själv.

Yogan har gjort det lättare för mig att känna tacksamhet. Att rulla ut mattan innebär att för en stund bara vara här och nu. Det finns ingen annanstans där jag behöver vara istället. Det är min tid att hitta tillbaka. Att känna min andning och min kropp. Att vara tacksam för det som är. I vardagen är det så lätt att hela tiden se framåt. Om 2 timmar måste jag hämta barnen från dagis, snart måste jag lämna in bilen på besiktning… och vad ska jag laga till middag? Ibland är det så skönt att bara att ta ett steg tillbaka från bruset av tankar. Att bara vara. Att känna tacksamhet.